Hagelsrums masugnar

Hagelsrums masugn på 1910-talet

S A M M A N F A T T N I N G 

Fem kilometer nordost om Målilla, vid Silveråns fall i byn Hagelsrum, finns resterna av Hagelsrums tredje och sista masugn. Den ursprungliga masugnen byggdes 1748 då Sverige var en stormakt bland Europas järntillverkande länder. Anläggningen kom till för att leverera tackjärn till stångjärnssmedjan i Storebro och tillhörde Storebro Bruk under några decennier. Från början av 1800-talet övergick masugnen till det nybildade Rosenfors Bruk, som därefter tog hand om tackjärnet och bearbetade det vidare.


Hagelsrums masugn år 2005

En del av det smälta järnet användes för gjutning av enklare produkter direkt vid masugnen. Tackjärn från Hagelsrum var eftertraktat för dess goda egenskaper som råmaterial till gjuterierna. Bland kunderna kan nämnas Motala Verkstad, som köpte tackjärn från Hagelsrum. Materialet användes i konstruktionerna till slussarna i Göta Kanal.
På 1860-talet byggdes ett nytt gjuteri i Rosenfors, som övertog gjutningen från Hagelsrum.


Blåsmaskinen

Masugnen togs ur drift år 1877. Därefter fick anläggningen mer eller mindre förfalla fram till 1950-talet. Då gjordes en upprustning av det som kunde räddas. Kvar finns i dag själva masugnen med sin överbyggnad av trä. Blåsmaskinen och delar av vattenhjulet är också bevarade i sina ursprungliga byggnader.
Efter masugnens nedläggningn var Inspektorsbostaden var bebodd ända fram på 1960-talet. År 1994 inköptes byggnaden av Målilla Hembygdsförening, i vars regi det skett en upprustning i form av årliga byggnadsvårdläger. Inspektorsbostaden har sedan 2006 privata ägare.


De Pauliströmske Verken norr och söder om Vimmerby

D E   P A U L I S T R Ö M S K E   V E R K E N 

Hagelsrums masugns historia börjar i Pauliström år 1726. Det året fick Majoren och Överjägmästaren Wilhelm Mauritz Pauli privilegium för ett järnbruk i Karlstorps socken i nuvarande Jönköpings län. Platsen uppkallades efter grundaren och heter än i dag Pauliström. Efter tio år hade företaget utvidgats med ytterligare ett järnbruk i Storebro, en mil söder om Vimmerby.
Stångjärnssmedjan i Storebro kunde bearbeta mer tackjärn än vad den egna masugnen kunde producera. För att täcka behovet lät W M Pauli år 1748 uppföra ännu en masugn, denna gång vid Hagelsrum i Målilla socken. Delvis av samma skäl fick han samtidigt privileium för en masugn vid Vrånganäs i Gårdveda socken till stöd för stångjärnssmedjan i Pauliström. Vrånganäs masugn fungerade dåligt och revs redan 1755.
Företaget, som gick under namnet "De Pauliströmske Verken" utvidgades 1757 med en stångjärnssmedja vid Ålhult i Södra Vi socken, 2 mil norr om Vimmerby.


Inledningen på privilegiebrevet

P R I V I L E G I U M   F Ö R   H A G E L S R U M S   M A S U G N 

Wilhelm Mauritz Pauli började med att begära tillstånd för en ny masugn hos Kongliga Bergcollegium. Det var flera frågor som måste redas ut innan tillståndet kunde beviljas. Berscollegium lät därför Bergmästaren i distriktet göra en undersökning år 1745 om förutsättningarna för en masugn i Hagelsrum. Han konstaterade att det fanns både järnmalm, träkol och vattenkraft i tillräcklig mängd. De äldre järnbruken i regionen hade inga invändningar eftersom den nya masugnen bara skulle vara ett komplement till Storebro Bruk. Byggarbetet påbörjades med någon form av förhandsbesked. När privilegiebrevet utfärdades den 3 maj 1748 var nämligen den nya masugnen i stort sett färdig att tas i drift.


Hagelsrums första masugn på västra sidan av ån

H A G E L S R U M S   T R E   M A S U G N A R 

Den första masugnen uppfördes 1748 på den västra sidan av Silverån. Redan 1760, efter tolv år drift, inträffade en svår rasolycka, som gjorde att masugnen måste rivas för att byggas upp på nytt. I samband med detta flyttades hela anläggningen över till den östra sidan av ån.

Den andra masugnen, som också var av typen mulltimmermasugn, var i drift från 1761 till 1853. Då var den föråldrad och utsliten och kunde inte längre repareras. Den revs och ersattes med en ny på samma plats.

Den tredje masugnen togs i bruk 1854. Ett par decennier senare drog den stora järnbruksdöden fram över landet. I likhet med många andra mindre masugnar i denna del av Sverige var Hagelsrum inte längre lönsam. Masugnen togs ur drift år 1877.


Wilhelm Mauritz Paulis namnteckning

M A S U G N A R N A S   O L I K A   Ä G A R E 

Under de 130 år, mellan 1748 och 1877, som masugnen var i gång, hade den inte mindre än 18 olika ägare eller kombinationer av ägare. Efter nedläggningen har den haft ytterligare 8 ägare.
Mest betydelse måste ges åt fyra av dessa, nämligen Wilhelm Mauritz Pauli, Carl Friedrich Pechlin, Carl Gustaf Hedberg och Carl Herman Engqvist. De var alla starka personligheter, som trots ekonomiska bekymmer och motgångar ändå ledde verksamheten framåt.


Ägare  Från  Till 
1 Wilhelm Mauritz Pauli   1748-05-03  1748-11-16 
2 Eric Gustaf Boije  1748-11-16  1751-01-19 
3 Maria Catharina Fleming  1751-01-19  1751-12-18 
4 Thomas Plomgren, Jean Henrik Lefebure  1751-12-18  1754-06-21 
5 T Plomgrens arvingar, Jean Henrik Lefebure  1754-06-21  1755-10-01 
6 Jean Henrik Lefebure  1755-10-01  1756-04-17 
7 Carl Friedrich Pechlin  1756-04-17  1780-01-21 
8 Magnus Gabriel Craelius  1780-01-21  1783-02-20 
9 Anders Georg Craelius  1783-02-20  1795-11-14 
10 Carl Gustaf Hedberg  1795-11-14  1810-01-12 
11 Adolf Fredrik Rosenborg  1810-01-12  1811-02-20 
12 Charles Emil Rosenborg  1811-02-20  1812-05-22 
13 Eric Ruuth  1812-05-22  1816 
14 Carl Claes Piper, Eric Piper   1816  1833-10-13 
15 Fredrik Klint  1833-10-13  1834-03-10 
16 Fredrik Klint, Carl Herman Engqvist  1834-03-10  1836-05-17 
17 Per Klint, Anna Klint, Carl Herman Engqvist  1836-05-17  1836-10-29 
18 Carl Herman Engqvist  1836-10-29  1878-04-25 
19 Wilhelm Tillberg  1878-04-25  1886-03-23 
20 Per Deurell  1886-03-23  1896-11-29 
21 Carl August Ideström  1896-11-29  1907-12-10 
22 AB Rosenfors Bruk och Nya Valskvarnar  1907-12-10  1916-04-11 
23 Finsjö Kraftaktiebolag  1916-04-11  1918 
24 Hulingens Sänkningsförening  1918  1948-08-30 
25 Verner Ekelund  1948-08-30  1962-02-06 
26 Målilla-Gårdveda Hembygdsförening   1962-02-06   


Klicka på ägarna så kommer du till en utförligare beskrivning av ägarna och deras familjer.


Upptagning av sjömalm från isen

R Å M A T E R I A L 

De viktigaste råvarorna var järnmalm, träkol, flussmedel samt vattenkraft.

Järnmalm
Hagelsrums masugn byggdes för att använda sjömalm från de kringliggande sjöarna. I privilegiebrevet från 1748 finns 29 namngivna sjöar i Målilla och Mörlunda socknar avsatta för den nya masugnen. Hagelsrums masugn skiljdes från Storebro Bruk 1780. Ett par decennier senare uppstod en segsliten tvist om rättigheten till malm i sjön Hulingen. Tvisten blev ett rättsfall som pågick i fem år tills det löstes genom ett utslag i Högsta Domstolen.


Arbete på kolmilan (Foto Fotografen i Fagersta)

Träkol
Träkolet hade två uppgifter i masugnen. Dels innehöll det grundämnet kol som behövdes för själva masugnsprocessen, dels skapades den nödvändiga värmen genom kolens förbränning. Träkol fick enligt privilegierna anskaffas från socknarna Målilla, Vena och Mörlunda. Alla tre ligger i dag inom Hultsfreds kommun. Även när det gällde träkol uppstod med tiden långdragna tvister med Storebro Bruk.

Flussmedel
För att få den smälta slaggen lättflytande tillsattes så kallade flussmedel. I Hagelsrum användes för detta ändamål kalksten och grönsten som hämtades från de närbelägna socknarna.


Silveråns fall vid Hagelsrum

Vattenkraft
Vattenkraft behövdes för att driva det vattenhjul som i sin tur drev luftbälgarna och senare blåsmaskinen. Vattenfallet i Hagelsrum tillhörde företaget och ledde aldrig till några tvister. Däremot råkade ägaren Carl Friedrich Pechlin in i ett rättsfall vid mitten av 1760-talet som gällde översvämningar av markerna mellan sjön Hulingen och Hagelsrum. Ärendet avgjordes av Kungliga Majts Justitierevision varefter det skedde en förlikning med markägarna.
Efter det att Hagelsrums kvarn togs ur drift på 1960-talet nyttjas inte längre vattenkraften. Vattennivån mäts kontinuerligt och 15 av de totalt 19 luckorna regleras vid behov.


Mortel som tillverkats i Hagelsrum

S L U T P R O D U K T E R 

Masugnens uppgift var att producera flytande råjärn, som kunde gjutas till något av följande ändamål:
Tackjärn för smide inom företagets egna stångjärnssmedjor. Tackjärnet gjordes smidbart genom färskning och smiddes ut till stångjärn. Detta var den huvudsakliga produkten.
Gjutgods direkt vid masugnen. Produkterna var i första hand avsedda för den lokala marknaden och bestod av pannor, grytor, mortlar, våffeljärn, hjulbössor, strykjärnslod och liknande.
Tackjärn för gjutning i Rosenfors. Vid mitten av 1850-talet flyttade gjutningen från Hagelsrum till det nybyggda gjuteriet i Rosenfors.
Tackjärn för avsalu. Tackjärn från sjömalmsmasugnar var särskilt lämpat för gjutning. Den höga fosforhalten sänkte smälttemperaturen och gjorde järnet lättflutet.


Resterna av slagghögen vid Hagelsrums masugn

Slagg
Järnmalmen innehöll inte bara järnoxid, utan också en rad andra ämnen såsom grus och växtdelar. Tillsammans med flussmedel och aska gav detta en stor mängd slagg. Först på 1920-talet fann slaggen användning som vägfyllnadsmaterial och största delen av slagghögen fraktades bort.

Masugnsgas
I en masugnen alstras en energirik gas som kan användas till förvärmning av förbränningsluften. Till skillnad mot flera andra masugnar i Kalmar län togs inte gasen till vara i Hagelsrum.


Hagelsrums masugns tackjärnsmärke

P R O D U K T I O N   O C H   E K O N O M I 

De tre masugnarnas aktiva tid omspänner tillsammans 130 år. Under den perioden gjordes flera ombyggnader, moderniseringar och utvidgningar som påverkade både kapaciteten och ekonomin. Den årliga produktionen var inte bara beroende av masugnens kapacitet. Den berodde också på tillgången på malm, träkol och vattenkraft samt ett bra vinterväglag för transporterna.
Den högsta produktionen uppnåddes på 1850-talet när den tredje masugnen var ny. För år 1854 redovisas:
- Tillverkat tackjärn: 509 ton
- Blåsningstid: 179 dygn
- Tillverkat tackjärn: 2,8 ton/dygn
- Malmförbrukning: 8,0 ton/dygn
- Kolförbrukning: 35 kubikmeter/dygn, motsvarande 18 hästlass/dygn

Under den sammanlagda dritftiden åren 1748-1877 tillverkades uppskattningsvis mellan 25.000 och 30.000 ton tackjärn. I Sveriges största masugn, hos SSAB i Luleå, tillverkades år 2004 samma mängd i form av råjärn på cirka fem dygn.


Gjutare Dahlbergs bomärke

P E R S O N A L 

Trots att driften vid Hagelsrums masugnar omspänner 130 år så förändrades inte processen på något avgörande sätt under den tiden. Antalet anställda ändrades därför inte mycket, med undantag för att nya yrken tillkom när man regelbundet tillverkade gjutgods direkt vid masugnen. Det var vanligt att gjutarna satte sitt bomärke på produkterna. Bilden visar att gjutjärnsringen på masugnskransen tillverkades år 1855 av gjutaren Dahlberg. Efter årtalet och Hagelsrums tackjärnsmärke HR står Dahlbergs begynnelsebokstav D.

Man kan uppskatta antalet anställda med hjälp av bevarade räkenskapsböcker och genom jämförelse med andra järnbruk. Som exempel tas 1820-talet.
Inom hyttområdet arbetade 25 man fördelade på 10 man per skift plus 5 på dagtid inklusive arbetsledningen.
Utanför hyttområdet arbetade minst 100 personer. Teoretiskt gick det åt 44 helårsarbetare för framtagning av råmaterial och transporter. Vi kan anta att dessa hade någon form av deltidsarbete. Därför bör det totala antalet röra sig om minst det dubbla, kanske 100-125 personer.

Hagelsrums masugn var inte bara det första industriföretaget i Målilla socken och därmed också i nuvarande Hultsfreds kommun. Det var även det största företaget, räknat i antalet sysselsatta, fram till nedläggningen 1877. Smeder med vallonskt påbrå har arbetat vid flera av de småländska järnbruken. Däremot har aldrig vallonsmidesmetoden använts här.


Rosenfors Bruks stångjärnsstämpel

N E D L Ä G G N I N G E N 

Vid mitten av 1800-talet kom en rad genomgripande tekniska nyheter inom järntillverkningen. Träkol i masugnarna började ersättas av koks från stenkol. Det kom nya metoder för färskning och bearbetning av stålet. Det kom nya produkter med andra krav på utförande och kvalitet. Detta medförde utslagning av mindre anläggningar och koncentration till allt större. Därmed inleddes på 1870-talet den stora vågen av nedläggningar av järnbruk som pågick ända fram till sekelskiftet.
Rosenfors Bruk med Hagelsrums masugn, liksom ett stort antal andra mindre järnbruk, kunde inte följa med i utvecklingen. Med facit i hand vet vi att den inriktning som Rosenfors Bruk hade var känslig vid marknadens förändring. Företaget saknade förutsättningar att överleva som järnbruk. Verksamheten gick in i nya banor och dagens Rosenfors Bruk är ett välkänt och aktat namn inom mekanisk verkstadsindustri.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
--- Dictum sapienti sat est ---


De tre masugnarnas ägare

 

Hagelsrums Hochofen